changes
jag hatar stora förändringar.
men jag känner att en förändring har börjat ske
och det skrämmer mig något så hejdlöst.
även om det är en bra förändring
även om det är en dålig förändring
så är jag vettskrämd
riktigt jävla rädd.
men jag känner att en förändring har börjat ske
och det skrämmer mig något så hejdlöst.
även om det är en bra förändring
även om det är en dålig förändring
så är jag vettskrämd
riktigt jävla rädd.
du är inte ensam
Jag gjorde denna bloggen mest för att jag vill hjälpa folk. Jag älskar att pusha, ge stöd & hjälpa en annan människa, för det stärker även mig själv & jag mår jättebra utav det. Oftast gör det mig så glad att jag glömmer av mina egna problem, och jag brukar oftast ta mig själv i andra hand, för jag tycker att alla andra är viktigare.
Men det jag vill säga till er, är att om ni ha någon fråga om problem eller liknande, eller vill att jag ska skriva mer om detta, så gör jag det. För jag har gått igenom mycket, och det jag vill förmedla är att du inte ska känna dig ensam. Det finns faktiskt folk som bryr sig, även om du kanske inte känner dom!
Sprid glädje till folket, och gör samhället en tjänst.
- you will be better -
vad gör man om man ligger på botten, utan hopp, utan kraft & utan något ljus? den dagen, då man tycker att allt är hopplöst, att det inte kan gå längre. Den dagen då man inte har någon kraft kvar. Och vad gör man, för att hitta ny kraft?
jag har vart där flera gånger, men det som förbättrade mig, var all hjälp.
förr tänkte jag "äsch, jag klarar mig" , och höll allt för mig själv eller sa det kanske till någon kompis. men blev det bättre? ja, kanske tillfälligt. men i längden? nej.
jag hörde att jag var stark som stod själv och kämpade, men det kunde jag inte se med egna ögon. jag såg mig själv som en svag, ensam person, och ingen annan kunde någonsin förstå. känner du igen dig? fortsätt då att läsa.
jag fortsatte, lät dagarna gå, grät hela nätter i smyg, ingen annan fick veta, tills den dagen kom då jag inte kom upp ur sängen. den dagen då jag längre inte kunde hålla tårarna inne. det hade gått för långt, och man känner inget hopp, och tänker "det är ingen idé att försöka". men det är det. jag försökte. jag klarade det.
det jag gjorde var att söka hjälp. se dig i spegeln, och säg "jag är unik. ingen är som jag, det är det som gör mig så värdefull". gå till kurator eller läkare, eller mamma om det räcker. under tiden kände jag inten förändring. men jag gick i en stödgrupp, och ledaren där sa efter det året "jag ser en förändring, hela du har förändrats. du var svag, nu är du stark" , så även om man inte känner det jättemycke i början, så gör det en stor förändring. så ge inte upp efter första försöket.
"men faller man inte ner igen sen?"
jo, det är klart man kan göra, men denna gången vet du hur du ska ta dig upp, eller hur? kom ihåg alla komplimanger du fått. ge dig själv komplimanger. kämpa även om du inte har krafter. har du klarat det förut, klarar du det igen!
You're so beautiful.
jag älskar dig så mycket att det blir för mycket.
jag älskar dig så mycket att jag känner mig som en dålig person.
du är så bra att jag känner mig dålig.
